Del 2

Tidigare delar: Inledning, del 1

Jag vaknade på morgonen av ett skrik. Jag vet inte vems skrik det var jag hörde.

Det kunde nog inte vara Dani. För hon sov som en gris i sängen nedaför. Och så högt som skriket var kunde det knappast vara mamma, pappa eller Miranda.

Plötsligt blev jag så illamående. Det kändes som om jag skulle kräka.

Jag klättrade ner för stegen och sprang in på toaletten.

Först bara stod jag där på toaletten. Ut nu med dig kräk! tänkte jag för mig själv.

Jag provade gå på toa en gång, och såg om jag kände mig bättre då. Men nä.

Men så plötsligt så fick jag upp min spya!

Det kändes skönt efteråt.

Efter det kunde jag inte sova. Så jag gick ner på ovanvåningen.

Det var fredag idag. Och fem dagar kvar tills vintern. Jag älskade vintern.

Jag tog en macka med marmelad och åt. Jag funderade samtidigt på vems skrik det var jag hörde.

Jag kände mig lite nere och tog ett varmt bad för att få upp värmen.

Sedan kollade jag i tidningen om senaste nytt.

När jag hade läst klart det intressanta väntade jag bara på att någon skulle komma ner och hålla mig sällskap. Men ingen kom på väldigt länge.

Vad är klockan? tänkte jag.

Jag gick och tittade efter. Klockan var fyra på morgonen.

 Hur tidigt gick jag upp egentligen?

Jag lade mig på soffan för att vila ett tag.

När jag vaknade hörde jag någonting från trappen.

- Hallå, skrek jag.

Det var Anna som kom ner.

- Det är bara jag, ropade hon.

- Hej mamma! utropade jag när hon kom ner.

- God morgon Sally! Hur mår du? sa hon med sitt fina leende.

- Dåligt, sa jag buttert.

- Vadå, då? frågade Anna.

- Jag vaknade av ett skrik mitt i natten. Och det kan inte varit Dani, för hon sov som en gris. Och så högt som det skriket var kan det knappast vara du, pappa eller Miranda.

Annna lyssnar.

- Jag hörde också ett skrik. Fast inte så högt, sa hon.

- Gjorde du? sa jag förvånat.

- Ja, då. Det måste varit Dani, sa Anna. Hon kanske pratade i sömne.

- Åh, jag önska att vi hade några bevakningkameror, sa jag och suckade.

- Det löser sig, sa Anna. Har du ätit frukost?

- Ja, sa jag nöjt.

- Duktig flicka, sa Anna.

- Men jag måste berätta någonting annat också.

- Vadå? svarade Anna.

- Jag kräkte i natt, började jag.

- Va? Men varför väckte du inte mig?

- Jag ville låta dig sova.

Anna kollade ledset på mig.

- Sätt dig ner så lagar jag mat, sa Anna och ställde sig i köket för att laga mat.

Men det gjorde jag inte.

Jag gick till bokhyllan för att läsa en bok.

Jag har redan börjat läsa på en bok, så jag bestämmde mig för att fortsätta läsa den.

Boken var väldigt spännande. Den handlade om mord. Den var väldigt svår att förstå. Det var så svåra ord i den.

- Ska du vara hemma från skolan idag då? frågar Anna när hon sätter sig ner för att äta sina våfflor.

Jag satte mig vid bordet för att hålla henne sällskap.

- Nej. Jag kan gå till skolan.

- Säkert.

- Ja då.

Mamma gav mig ett leende.

När hon hade ätit klart satte hon sig och läste tidning. 

Sen hörde jag steg ner från trappan.

Ner från trappan kom Miranda med nästan helt stängda ögon och ruffsigt hår.

Miranda satte sig vid bordet.

Anna kollade upp från tidningen.

- God morgon stumpan, sa Anna till Miranda.

- Hej, svarade Miranda tyst.

Jag bara tittade på Miranda utan att säga hej.

- Vem var det som skrek så värst i natt? sa Miranda.

- Så du hörde det också! sa jag.

- Ja, det klart. Usch jag dog nästan.

Miranda var en sådan. En sådan där konstig som dör av allting.

Då kom Dani ner för trappan.

- Var det du som skrek, sa jag till henne.

- Va?

- Det var någon som skrek i natt.

- Jag hörde ingenting, sa Dani och kollade förvånat runt omkring sig.

Jag gick och borstade tänderna istället.

Sedan kom skolbussen.

Dani hann precis äta klart sina våfflor.

- Ta det försiktigt i skolan, gumman, skrek mamma till mig.

- Oroa dig inte. Hejdå! sa jag utan att kolla på mamma.

Som tur var så kräkte jag aldrig i skolan.

Jag och Dani åkte hem. Miranda slutar senare än oss. Och tur är det.

I bussen pratar vi om vem det var som skrek i natt.

- Jag hörde ingenting, säger Dani.

Där hemma gjorde jag läxorna. Imorgon sär det lördag! tänkte jag lyckligt.

När läxorna var färdiga gick jag upp på mitt och Danis rum. Jag tänkte jag skulle städa skrivbordet lite.

Men på bordet låg visst någonting som inte tillhörde mig.

Jag satte mig ner på stolen och tittade på videokameran.

Det såg ju ut som Mirandas. Och den var igång. Jag pausade videon.

Jag kollade på videon som hon hade spelat in.

Först så såg jag en del av Miranda.

- Hej! Nu ska vi se om min stora syster har någon pojkvän, eller ej. Så den här videonkameran, började hon och filmade videokameran i spegeln. Den ska vi filma med i min stora systers rum, och så gick hon in till mitt rum.

- Jag lägger kameran här på skrivboredet, fortsatte hon. Så nu ska kameran ligga här och så ska vi se om hon har en pojkvän.

Jag blev väldigt arg på henne och slog igen kameralocket. Hur vågar hon! Men så tänkte jag att jag kunde kanske kolla vem som skrek.

Jag slog upp locket igen och spolade fram. Då såg jag mig själv och att jag gick ner från sängen och sprang vidare. Det var nog när jag skulle kräka. Jag spolade bak lite. Då blev det tyst. Jag kollade där ifrån. Då såg jag att mina läppar lyftes mot varandra och jag hörde ett skrik. Sedan sprang jag ner från våningssängen. Jag slog igen kameralocket.

Det var alltså jag som skrek. Men varför då?

Då hörde jag att ytterdörren slogs upp och in kom Miranda.

- Hej på er, skrek hon.

Du din....! tänkte jag och sprang ner till henne.

- Miranda! Hur vågar du?!

- Vadå? sa hon oskylldigt.

- Jag hittade en videokamera i mitt rum där du sa att jag hade en pojkvän. Och...

- Ursäkta, sa hon och lyfte upp sitt pekfinger framför sig. Jag sa faktiskt att jag skulle se om du hade en pojkvän.

- Men varför då? sa jag.

- Jag måste väl veta det för att kunna reta dig.

Jag skulle precis slå henne när jag tänkte på vad hon hade gjort.

- Tack snälla Miranda! sa jag och gav henne en kram.

Hon försökte kravlla sig ur mina armar men kunde inte.

- Okej, sa hon när jag hade släppt henne. Nu vill jag veta om jag är taskig eller snäll.

- Supersnäll! Nu vet jag vem det var som skrek!

 

Sims3tjejen

4 januari 2013 22:51

Bra del, när kommer nästa?

http://Sims3tjejen.bloggplatsen.se

The sims 3 Vici

4 januari 2013 23:38

Kan komma ut lite när som helst ;) Så håll utkik.

 

Saga

5 januari 2013 13:43

Längtar efter näste del :)

http://rampljus.bloggplatsen.se

 

sims3 tjejen

5 januari 2013 15:09

Bara ett tips. Ta upp väggarna när du fotar. Då blir bilderna bätre.

http://sims3tjejen.bloggplatsen.se

The sims 3 Vici

5 januari 2013 15:10

Ja, jag har försökt, men jag vet inte hur man gör!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har precis laddat ned något som kallas för Screenshot Backdrop av Murano på TSR.   ...

I the sims 3 Leva livet följer drömmar med till barn och tonåringar. Ni vet, sådana vi drömmar på natten. Egentligen är det konstigt att inte de vuxna kan drömma på sims. För det kan de ju i verkligheten iallafall. Simmarnas drömmar kan bli till mard...

Den 14 Februari hade EA en livesändning av The sims 3 Universitetsliv. Där fick vi se när de spelade The sims 3 Universitetsliv och samtidigt som man såg på när de spelade lärde man sig olika saker. Sedan har man ju läst på andra bloggar också, som h...

 Jag har börjat med en ny sak på bloggen som heter mitt spel sagor. Det går ut på att ni ska få följa med en familj i deras liv några dagar. Här kommer den första mitt spela sagan. Det har kommit två nya simmar och tre nya husdjur till mitt spel idag...

Ni kanske inte tycker att det här är ett så intressant inlägg, men jag har inget annat att skriva om. Så jag ska skriva hur jag gör mina headers. Jag gör mina headers på ett program som heter Microsoft PowerPoint 2010. Man måste köpa det på en skiva ...