Det här är Marry Smith.

Namn: Marry Smith

Undertyp: Människa

Form: Smal

Ålder: Ungdom

Kön: Kvinna

Vardagskläder:

Tröja: Övernaturligt

Byxor: Rampljuset

Skor: Kvällsnöjen

Accesoarer: Öronhänge: Grundspelet, Armband: Grundspelet, Ring: Grundspelet.

Finkläder:

Klänning: Kvällsnöjen

Skor: Kvällsnöjen

Accesoarer: Öronhänge: Grundspelet, Halsband: Kvällsnöjen, Armband: Rampljus, Ring: Grundspelet

Sovkläder:

Nattlinne: Grundspelet

Morgontofflor: Grundspelet

Idrott:

Tröja: Kvällsmöjen

Byxor: Husdjur

Skor: Leva livet

Accesoarer: Öronhänge: Grundspelet

Badkläder:

Ovandel: Kvällsnöjen

Underdel: Kvällsnöjen

Accesoarer: Öronhänge

Ytterkläder:

Jacka: Årstider

Byxor: Leva livet

Skor: Kvällsnöjen

Accesoarer: Öronhänge: Grundspelet, Vantar: Rampljuset

Egenskaper:

Ensam varg, Gröna fingrar, Ambitös, Karismatisk och Geni

Livs största önskan:

Bada i pengar.

Favoriter:

Favoritmat: Sushi

Favoritmusik: Klassisk

Favoritfärg: Röd

Stjärntecken:

Fisk

Det är säkert många av er som undrar varför jag började blogga. Jag kan berätta så mycket som så att jag har haft 8 bloggar innan den här! Men jag har inte haft alla bloggar själv. Det började med att jag och Sara skaypade på skaype. Jag satt och kollade hennes gammla blogg.

Jag: Sara, varför bloggar du aldrig på din blogg?

Sara: Jag har en ny blogg om The sims 3 som heter Thesims3bloggis.bloggplatsen.se

Jag kollade bloggen och fick plötsligt huvudet fullt av idéer på vad jag kunde blogga om jag hade en simsblogg. Dagen efter startade jag den här bloggen. Men det här berättar ju inte varför jag började blogga. Men jag började blogga, för att sims är mitt absout största intresse. Och jag ville dela med mig av mitt spel och mina idéer. Ja, det var det. Berätta gärna på er blogg (om ni har någon) varför ni började blogga. :) Kan bara vara kul att veta.

Obs! Ni får värken mig eller Sara på Skaype! Och förästen: Glöm inte kolla den nya omröstningen!

Jag ville bara säga att ni får jättegärna följa min blogg. Ni kan följa den via bloglovin eller blogkeen.

Del 2

Tidigare delar: Inledning, del 1

Jag vaknade på morgonen av ett skrik. Jag vet inte vems skrik det var jag hörde.

Det kunde nog inte vara Dani. För hon sov som en gris i sängen nedaför. Och så högt som skriket var kunde det knappast vara mamma, pappa eller Miranda.

Plötsligt blev jag så illamående. Det kändes som om jag skulle kräka.

Jag klättrade ner för stegen och sprang in på toaletten.

Först bara stod jag där på toaletten. Ut nu med dig kräk! tänkte jag för mig själv.

Jag provade gå på toa en gång, och såg om jag kände mig bättre då. Men nä.

Men så plötsligt så fick jag upp min spya!

Det kändes skönt efteråt.

Efter det kunde jag inte sova. Så jag gick ner på ovanvåningen.

Det var fredag idag. Och fem dagar kvar tills vintern. Jag älskade vintern.

Jag tog en macka med marmelad och åt. Jag funderade samtidigt på vems skrik det var jag hörde.

Jag kände mig lite nere och tog ett varmt bad för att få upp värmen.

Sedan kollade jag i tidningen om senaste nytt.

När jag hade läst klart det intressanta väntade jag bara på att någon skulle komma ner och hålla mig sällskap. Men ingen kom på väldigt länge.

Vad är klockan? tänkte jag.

Jag gick och tittade efter. Klockan var fyra på morgonen.

 Hur tidigt gick jag upp egentligen?

Jag lade mig på soffan för att vila ett tag.

När jag vaknade hörde jag någonting från trappen.

- Hallå, skrek jag.

Det var Anna som kom ner.

- Det är bara jag, ropade hon.

- Hej mamma! utropade jag när hon kom ner.

- God morgon Sally! Hur mår du? sa hon med sitt fina leende.

- Dåligt, sa jag buttert.

- Vadå, då? frågade Anna.

- Jag vaknade av ett skrik mitt i natten. Och det kan inte varit Dani, för hon sov som en gris. Och så högt som det skriket var kan det knappast vara du, pappa eller Miranda.

Annna lyssnar.

- Jag hörde också ett skrik. Fast inte så högt, sa hon.

- Gjorde du? sa jag förvånat.

- Ja, då. Det måste varit Dani, sa Anna. Hon kanske pratade i sömne.

- Åh, jag önska att vi hade några bevakningkameror, sa jag och suckade.

- Det löser sig, sa Anna. Har du ätit frukost?

- Ja, sa jag nöjt.

- Duktig flicka, sa Anna.

- Men jag måste berätta någonting annat också.

- Vadå? svarade Anna.

- Jag kräkte i natt, började jag.

- Va? Men varför väckte du inte mig?

- Jag ville låta dig sova.

Anna kollade ledset på mig.

- Sätt dig ner så lagar jag mat, sa Anna och ställde sig i köket för att laga mat.

Men det gjorde jag inte.

Jag gick till bokhyllan för att läsa en bok.

Jag har redan börjat läsa på en bok, så jag bestämmde mig för att fortsätta läsa den.

Boken var väldigt spännande. Den handlade om mord. Den var väldigt svår att förstå. Det var så svåra ord i den.

- Ska du vara hemma från skolan idag då? frågar Anna när hon sätter sig ner för att äta sina våfflor.

Jag satte mig vid bordet för att hålla henne sällskap.

- Nej. Jag kan gå till skolan.

- Säkert.

- Ja då.

Mamma gav mig ett leende.

När hon hade ätit klart satte hon sig och läste tidning. 

Sen hörde jag steg ner från trappan.

Ner från trappan kom Miranda med nästan helt stängda ögon och ruffsigt hår.

Miranda satte sig vid bordet.

Anna kollade upp från tidningen.

- God morgon stumpan, sa Anna till Miranda.

- Hej, svarade Miranda tyst.

Jag bara tittade på Miranda utan att säga hej.

- Vem var det som skrek så värst i natt? sa Miranda.

- Så du hörde det också! sa jag.

- Ja, det klart. Usch jag dog nästan.

Miranda var en sådan. En sådan där konstig som dör av allting.

Då kom Dani ner för trappan.

- Var det du som skrek, sa jag till henne.

- Va?

- Det var någon som skrek i natt.

- Jag hörde ingenting, sa Dani och kollade förvånat runt omkring sig.

Jag gick och borstade tänderna istället.

Sedan kom skolbussen.

Dani hann precis äta klart sina våfflor.

- Ta det försiktigt i skolan, gumman, skrek mamma till mig.

- Oroa dig inte. Hejdå! sa jag utan att kolla på mamma.

Som tur var så kräkte jag aldrig i skolan.

Jag och Dani åkte hem. Miranda slutar senare än oss. Och tur är det.

I bussen pratar vi om vem det var som skrek i natt.

- Jag hörde ingenting, säger Dani.

Där hemma gjorde jag läxorna. Imorgon sär det lördag! tänkte jag lyckligt.

När läxorna var färdiga gick jag upp på mitt och Danis rum. Jag tänkte jag skulle städa skrivbordet lite.

Men på bordet låg visst någonting som inte tillhörde mig.

Jag satte mig ner på stolen och tittade på videokameran.

Det såg ju ut som Mirandas. Och den var igång. Jag pausade videon.

Jag kollade på videon som hon hade spelat in.

Först så såg jag en del av Miranda.

- Hej! Nu ska vi se om min stora syster har någon pojkvän, eller ej. Så den här videonkameran, började hon och filmade videokameran i spegeln. Den ska vi filma med i min stora systers rum, och så gick hon in till mitt rum.

- Jag lägger kameran här på skrivboredet, fortsatte hon. Så nu ska kameran ligga här och så ska vi se om hon har en pojkvän.

Jag blev väldigt arg på henne och slog igen kameralocket. Hur vågar hon! Men så tänkte jag att jag kunde kanske kolla vem som skrek.

Jag slog upp locket igen och spolade fram. Då såg jag mig själv och att jag gick ner från sängen och sprang vidare. Det var nog när jag skulle kräka. Jag spolade bak lite. Då blev det tyst. Jag kollade där ifrån. Då såg jag att mina läppar lyftes mot varandra och jag hörde ett skrik. Sedan sprang jag ner från våningssängen. Jag slog igen kameralocket.

Det var alltså jag som skrek. Men varför då?

Då hörde jag att ytterdörren slogs upp och in kom Miranda.

- Hej på er, skrek hon.

Du din....! tänkte jag och sprang ner till henne.

- Miranda! Hur vågar du?!

- Vadå? sa hon oskylldigt.

- Jag hittade en videokamera i mitt rum där du sa att jag hade en pojkvän. Och...

- Ursäkta, sa hon och lyfte upp sitt pekfinger framför sig. Jag sa faktiskt att jag skulle se om du hade en pojkvän.

- Men varför då? sa jag.

- Jag måste väl veta det för att kunna reta dig.

Jag skulle precis slå henne när jag tänkte på vad hon hade gjort.

- Tack snälla Miranda! sa jag och gav henne en kram.

Hon försökte kravlla sig ur mina armar men kunde inte.

- Okej, sa hon när jag hade släppt henne. Nu vill jag veta om jag är taskig eller snäll.

- Supersnäll! Nu vet jag vem det var som skrek!

Tack för att du engagerar dig att läsa det här inlägget. Det är väldigt viktigt. Om jag ska vara ärlig så är jag rätt sur på er bloggläsare nu. Det känns som att ni inte tar mina inlägg på allvar! I det här inlägget undrade jag vilken header ni ville ha här på bloggen. Ni fick lov att bestämma helt själva! Och om ni inte tyckte att någon av dem inte passade kunde ni ha skrivit det. Och det är knappt någon som röstar på mina omröstningar längre. Och är inte ni intresserade av inläggen jag gör här på bloggen, kan jag ju lika gärna ta bort bloggen! Vill ni det? Jag ber er att rösta på mina omröstningar från mitt inre. Bloggen betyder jättemycket för mig. Men ni betyder mer! Jag tackar fortfarande för att någon kollar min blogg... Och om jag ställer en fråga i ett inlägg till er, så förväntar jag mig att ni svarar på den frågan i en kommentar. Och bara en ända liten kommentar betyder så mycket för mig! Jag är glad för alla min bloggläsare men jag förväntar mig att ni ska rösta, ställa frågor och kommentarer. Det är ju självklart att du inte behöver ställa en fråga eller kommentar om du inte har någonting att fråga eller säga. Men bara ni undrar en ända sak så fråga mig den. Ibland kan jag faktiskt bli besviken när jag loggar in på bloggen och det står: Du har inga nya kommentarer, du har ingen ny obesvarad fråga, du har inget nytt gästinlägg. Ibland undrar jag om ni ens läser mina inlägg? Men vad vill ni egentligen läsa om här på bloggen? Snälla skriv nu en kommentar på vad ni vill läsa om. Och bara så ni vet är jag både ledsen och arg just nu. Jag trodde ni var schysta bloggläsare. (Det tror jag säkert att ni är också! :)) Men då kan ni väl bevisa det? Jag har ju ett par bloggläsare som visar att ni läser bloggen. Men om ni inte tycker om inläggen jag gör så raderar jag bloggen. Så snälla du som läser det här: Var nu snäll och skriv en kommentar om du läser bloggen och tycker jag gör bra inlägg! Följ gärna bloggen också! Jag hoppas ni har förstott vad det är jag vill ni ska göra? Och att ni gör det?....

Yes, box! Välkommna till skvallerhörnan där vi idag ska få veta hur kändisarna bor.

Idag ska vi snoka lite i det hära huset. Huset ligger på andra sidan bron i staden Bridgeport från kvällsnöjen. Här kommer lite fakta om huset:

Stad: Bridgeport

Gata: Windosorvägen 223

Husets namn: Sockerbiten - Loft 2 WC

Hushåll: Britney Armstrong, Danny Armstrong och Viggo Armstrong

Nu kommer här en liten rundtur i huset.

Ska man komma in till familjen Armstrong måste man gå igenom den här grinden. Eftersom både Danny och Britney är kändisar och alla vet vilka dem är vill dem inte att vem som hälst ska komma in dit.

Det här är min favorit del av huset - Ingången. Jag tycker det ser så vackert ut med fontänen och stengolvet.

Dem har två dyra bilar. Den ena är en Bwan Speedster YL, och den andra en Margareta Vaguester.

Jag skippade hallen för i den är det bara en trappa upp, men iallafall så är det här köket.....och toaletten :D Men bty er inte om den.

Här ser ni hela badrummet (y)

Här ser ni lite av vardagsrummet.

Här är TV rummet/Vardagsrummet. Vet inte vad ni kallar det för.

Sen är det bara ett litet spel kvar på undervåningen.

Sedan har dem en pool också.

En bubbelpool har dem också.

Här är badrummet på ovanvåningen.

Sovrummet, där Britney och Danny ska sova. Vem vet, det kanske kommer ett barn till i framtiden?...

Här är Viggos rum, och det är han som sitter i spjälsängen.

Nu vet ni lite hur kändisar bor. Vad vill ni se nästa gång i skvallerhörnan? Skriv gärna det i kommentar.

Britney Armstrong och Danny Armstrong fick en fin liten pojke vid namn Viggo!

Lite fakta om Viggo.

Namn: Viggo Armstrong

Ålder: Bebis

Egenskaper: Tankspridd och Atletisk

Kön: Man

Stjärntecken: Skorpion

Favoritmusik: Hip Hop

Favoritmat: Pannkakor

Favoritfärg: Irländiskt grön

Födelsetid: 16:39

Årstid: Vinter

Antal dagar tills småbarn: 3

Gradvidteten gick bra och två lyckliga föräldrar vandrar nu hem med Viggo. Om ni undrar någonting annat om Viggo kan ni bara skriva en kommentar.

Ni vet familjen Armstrong jag berättade om här på bloggen för någon vecka sedan har jag goda nyheter om! Britney är.... GRAVID!

Jag skriver mer när jag vet mer om det här.

PS. Nu är Britney i kändisnivån 3!